Jag är Doula!!

För någon vecka sedan frågade en av mina bästa vänner mig om jag skulle vilja vara med på deras förlossning som stöd och support, en extra resurs helt enkelt. Herregud!! Vilken fråga!!! Vilken ära!!! Självklart ville jag det! Efter det vaktade jag min mobil som en HÖK!! Jag är absolut ingen mobilfreak så jag har ALDRIG vaktat den så noga som nu!! Igår morse 5.30 fick jag det efterlängtade sms´et att "vattnet har gått". Sällan har jag studsat upp så frivilligt och så pigg kl. 5.30 på morgonen... =)
Kl. 7.30 är vi inne på förlossningen i Lund och hon har jobbat kanonbra hela morgonen på egen hand. Hon tar sig igenom värk för värk enbart med hjälp av sin egen andning och koncentration - hon är helt fantastisk! Efter lunch blir smärtan dock för tung för henne och hon får ingen vila mellan värkarna så då sätts epidural in efter att hon gjort tappra försök med lustgasen. Hon får pauser och chans att återhämta sig mellan värkarna för nya tag och ny kraft. Jag börjar jobba mer intensivt med henne med andningen och pappa står på andra sidan som trygghet och stöd. För var timme som går blir det såklart jobbigare och jobbigare och vi börjar närma oss slutet. För att vara säker på att förlossningen inte ska bli så utdragen som förra gången sätts värkstimulerande dropp in och runt kl. 16.00 förstår vi att snart - snart är vi i mål! Jag börjar peppa henne även med ord och vi kämpar genom smärtorna med hjälp av andningen. Hon är verkligen en naturbegåvning och är så duktig med sin andning och koncentration - galet imponerande vilken kontroll hon har. Även om hon själv inte tycker det just då... När jag tittar ner mot hennes ben ser jag toppen av bebisens huvud titta fram och tårarna bryter fram hos mig. Aaaah - det är helt fantastiskt! Jag är helt oförberedd på detta och tappar koncentrationen några sekunder. Men vi hittar snabbt tillbaka till varandra och jag leder henne genom det sista tillsammans med hennes man. 17.02 föds deras fina fina gossebarn och han är mycket mindre än vad vi alla förväntat oss!! Det är inte bara vi tre som är tagna utan bebisen blir lika tagen och glömmer att andas så barnläkare och assistenter kallas in för att ta hand om honom. Det är ingen fara men han behöver bara lite extra support att komma igång. I Lund kan de sina saker! Moderkakan kommer ut utan några som helst problem och parets alla farhågor efter deras första förlossning är nu förbi. Så skönt och underbart! Pappa följer med gossen och jag stannar hos mamsen för att finnas vid hennes sida i det sista. Vi vilar tillsammans och jag pillar i hennes hår och masserar henne lite grann. Vi njuter av lugnet tillsammans och försöker smälta det nya mäktiga vi precis gått igenom tillsammans. Det är så stort och mäktigt!!

Jag måste säga att jag är så mäkta imponerad över hennes eget jobb och koncentration. Hon var/är så otroligt mycket starkare än vad hon själv tror. Vilken kvinna!! Hon var ett praktexemplar på hur man ska använda sig av andningen vid en förlossning och hur man ska arbeta med sig själv. Hon blundade igenom nästan hela förlossningen, annars riskerade hon att tappa koncentrationen. Vilken målmedvetenhet!! Hon gick totalt in i sig själv och lyssnade på sin kropp och var helt otrolig! Hon gjorde verkligen allt jobb helt själv och jag är bara så tacksam att jag fick chansen att vara med och finnas vid hennes sida och hjälpa henne de stunder hon tappade tron på sig själv. Hon är helt fantastisk och min nya idol!!! =)

Här är vår snäcka när hon är nyfödd och bara några sekunder gammal!